Jag målar bilder som jag tycker saknas konsthistoriskt och i samtiden, och numera mest i olja, som jag tycker är ett fantastiskt uttrycksmedel. Oljemåleriet har stor bredd i arbetssätt och detta passar mig bra.
Tematiskt handlar mina målningar om livets stora frågor: glädje , sorg, utsatthet, gemenskap, ensamhet osv.
Livets olika innehåll, skeden och förändringar till det bättre och sämre har alltid och kommer alltid att vara aktuella, då vi är människor.
Min relation till den målade duken är som relationer till andra människor. Målningarna finns ständigt i mina tankar och i bästa fall utvecklas de under arbetets gång. Ibland tar relationen slut. Jag ser det så att: livet förändras för oss människor och på liknande sätt sker det med målningarna.
I dikten "Trädet" tycker jag att Wilhelm Ekelund beskriver skapandeprocessen på ett åskådliggjörande sätt:
"Ett träd som alla andra, och dock-sällsamt
förnimmer än jag varje linjes dallring
i detta stumma spel av ljus som rann
och som en blixt, en gåtfull uppenbaring
stod denna stora själfullhet för mig,
vars väsen ej jag tyda kan men gläds
att kunna närma mig"
Jag tolkar den så att en konstnär behöver inte leta efter motiven. De finns där, närmast en själv, och att man måste vara öppen, för då uppenbaras ibland något som även kan vara gåtfullt för en själv.